Jag upptäcker allt eftersom att d finns så mycke som jag saknar..

Det är många pusselbitar i mitt liv som fattas mig..

Jag vet att bitarna finns där, men dom är bara så långt bort och jag orkar inte sträcka mig efter dom..

Men en vacker dag kommer jag ha tränat upp mig så jag kan sträcka mig den där lilla biten som fattas..

Jag har ju även lärt mig att man kan inte alltid få det man vill ha, men jag tror ju även att man klarar sig utan dom delarna eftersom att man lever än i denna dag..

Det gäller bara att söka sej en annan bit som nästintill passar på plats..

Jag har många gånger genom mitt liv tagit den där biten som nästan passar och som ni ser så lever jag ju ännu..

Det gäller bara att lära sig att se mönstret ändå..

Just nu har jag i stort sett allt jag vill ha men är ännu saker som fattas mig, saker som dyker upp då och då och är saknade från mitt håll..

Tex, när vi brukade glida runt i JTF902 och lyssna tears dont fall och bara allmänt vara oss själva

och njuta av nuet som nu är dåtid..

Men jag vet ju att dom dagarna kommer komma tillbaka..

Samma när vi fyra tjejer brukar ha våra bastu/fest/middags kvällar.. Saknar det sjukt mykke...

Jag kan än i denna dag nästan gråta av saknaden efter allt sånt..

Sen saknar jag även färdena sena sommar kvällar efter skogsvägen, det var alltid så avslappnande..

Men som sagt var, jag tror ju att bara man vill så får man tillbaka allt det där förr eller senare,

man måste bara härda ut å bita ihop lite..

Men nu ska jag kolla lite gamla bilder å le en liten slant å tänka tillbaka på allt roligt

som man har varit med om genom dessa 23år..

Hej hej.. Och kram på er alla gooa...