Saknar alla där hemma extremt mycke..

Jag erkänner, jag ÄR kraftigt beroende av min familj och mina vänner.. 

Jag älskar dom allihopa å vill inge hellre än få umgås med dom, prata med dom, se dom, känna deras trygghet... 

Det finns ingen bättre familj än min egna älskade familj, familjen Brännström..

Vi är fan bäst, de har vi alltid varit å kommer alltid vara..

Å ni mina älskade saknade underbara finaste vänner.. (Ingen nämnd, ingen glömd)

Jag älskar er av hela mitt hjärta, ni betyder så fruktansvärt mycke för mej..

Hanna, jag behöver dig.. Vi behöver varandra i varandras liv.. Vi behöver umgås en kväll å ha våra extrem damp, de är ju de som ger oss energi, Vi behöver fara på gymmet å pumpa gärnet så vi får krypa ut därifrån, vi behöver sitta ner å bara vara tysta med varandra..... Ja kan inte ens skriva de här utan att gråta...

Alltså vänta just...

ska de verkligen vara såhär när man åker iväg på världens äventyr, världens utmaning, nånting man velat göra halva sitt liv...

Är de normalt att man då ligger å gråter varje kväll, gråter i duschen, gråter när man sitter på toa, gråter så fort man blir ensam en minut... 

Borde jag inte vara glad,skratta,känns att de här verkligen är nå ja vill göra..?!?

Medans ja gör saker å är bland folk så går de ju ganska bra, men ja har varken råd eller ork eller tid att vara å ränna hela tiden.. 

Jaja skit samma..

Igår var vi på waxmuseum i new york med pojkarna å de var sååå jävla häftigt, dom ser så sjukt verkliga ut så man måste nästan röra på dom för å se om de är äkta eller inte.. :p coolt var de..

Meeen nya tag imorn, då är de upp 6.20, pojkarna till skolan, fixa lite tvätt å sånt, frukost med nå tjejer åååå sen vet ja int... 

Neee nu ska ja kolla sons, älskar att kunna göra de.. För hjärnan stänger av helt när ja kollar de.. 

Gonatt puss puss puss å miljoner kramar till er alla ❤️❤️❤️❤️