Jaa klart ja är glad att jag har kommit mej igång å jobba.. 

De känns faktiskt riktigt bra å än så länge så känner ja mej heltrygg å välkommen med ställena ja har varit å jobba på.. 

Men de är inte alltid som de räcker.. 

Jag känner ett stort tomhål inom mej å ja sku behöva laga de..

Jag har provat med silvertejp, 

men den här gången funka de fan int..

(Tips mottages) :p

Jag kommer nog mest troligt flytta tillbaka till överkalix inom en snar framtid.. 

På ett sätt vill jag absolut inte bo där men jag känner som såhär, 

De är alltid viktigt att ha familjen nära och även jobb.. 

Men den här gången står ja i ett sånt stadie i mitt liv att ja måste prioritera mina vänner väldigt högt på listan.. 

Och de kan ja tyvärr inte göra så länge ja bor här å så länge ja vill kunna börja spara pengar nån gång, 

för de är fan int gratis åka framåtillbaka mellan Luleå å ökx hela tiden..

Jag anser iaf att man inte ska behöva gråta sig till sömns om kvällarna å redan nu sitta å ha ångest över att ja måste åka tillbaka till luleå från ökx på söndag (ja har inte ens åkt till ökx ännu)..

Jag har konstant en klump i magen, enda gången den lättar är när ja vet att ja ska till ökx å umgås med mina underbara..

Men då kommer den tillbaka lika fort när ja ska åka därifrån igen :/

Jag vill bara kunna landa i livet å ha en fast punkt nånstans..

Som de är nu så ligger ja å flyter runt å runt i en virvel i forsen..

Jag vill bara ta mej ur virveln upp på fastlandet å torka å andas ut..

Den dagen ja skaffar hus så kommer de självklart bli i sundom, 

de vet ja med all säkerhet..

Men de är inte där ja är idag helt enkelt..

Jag hoppas människor runtomkring mej förstår de..

Eller jaa, huvudsaken är ju att jag själv vet.. Å de gör ja..

De finns iaf mest troligt ett jobb som ja kommer söka i ökx till våren/sommaren, å får ja de så kommer ja hem :) 

Nåja, jag ska iaf till ökx på fredag å bara vara å sen lördag blir de fest :) 

Å så söndag tillbaka hit :/

Äh, nog vetja de blir bra..

Nu ska ja sova..

Gonatt.. 

Å kom ihåg, ta hand om varandra å uppskatta dom ni älskar å dom som älskar er, för när du minst anar de så står dom där Inge mer.. :/

Ikväll har jag, Emelie, Agneta å Mia varit å tränat så förhoppningsvis sover man gott inatt..

Jag var soffliggandes hela dan igår med frossa,huvudvärk,ont i hela kroppen å ont i halsen men de kändes betydligt bättre idag så då prova ja mej på ett gympass å de gick ändå hyfsat..

Hade gärna orkat lite mer än ja gjorde men ja får helt enkelt ta igen de nästa gång :)

Jag är tacksam mot Emelie å Thomas att ja får bo här hos dom, men hur ja än vrider å vänder på allt så är de så att ja mår Inge bra av att vara här.. 

Jag känner mej instängd,rastlös,ensam..

Jag behöver mina vänner, så är de bara.

Visst, dom kan ju Komma å hälsa på mej å så men de är som inte alls samma sak för jag är trots allt 24år å även jag behöver ha ett privatliv å de är svårt att få de här.. 

Här är allt å alla så tätt inpå varandra så man får inte de andrum man behöver..

Jag är van att bo själv i lägenhet så jag är inte alls van dehär.. 

Jag vet faktiskt inte alls hur jag ska göra med allt som är just nu.

Känner även att jag har väldigt svårt att gå framåt med livet just nu..

Jag skulle bara behöva min egna tid, mina egna rutiner å att ta ansvar för enbart mej själv å mina saker..

Konstigt egentligen att man saknar alla sysslor som de innebär att ha eget men så är de iaf..

Jag skulle göra va som helst för å få ett eget boende men de är omöjligt å få i Luleå å ska jag flytta tillbaka till ökx så vill jag ha min gamla lägenhet..

Jag vet att jag låter ut "krävande" å "gnällig" men kan inte göra nå åt att jag känner som jag gör..

 

Förklaring på min överskrift är följande..

Jag känner att såna som finns i mitt liv glömmer bort mej alldeles för lätt, precis lika lätt som jag själv glömmer bort mej själv..

Jag skulle behöva börja tänka lite på mej själv å de är många dom säger de åt mej var å varannan dag, men den uppgiften är nog bland den svåraste jag nånsin tagit mej an..

Ärligt talat så vet jag inte hur man gör.. :/

Sen så är de inte så lätt för mej i dagsläget att göra de..

Jag har alldeles för mycke skit å svammel runt mig för att de ska funka..

Ibland känns de även som att människor står å sliter å drar i mej från alla olika håll, men de är bara så att jag har provat förr å tyvärr så kan jag inte dela på mej :/

Hur mycke jag än sku vilja kunna de så går de inte..

Jag saknar tiden å mina vänner i ötå fruktansvärt mycke..

Jag var å åkte lastbil med noppa här en kväll å jag blev så lugn i själen å leendet på läpparna gick inte att få bort..

Vi satt bara å svammla å lyssna gammal goo musik dom var "våra" låtar en gång i tiden å ja blev så glad så ja fick hålla tillbaka tårarna.. 

Noppa, jag hoppas att du fattar hur mycke du å tid med dig 

betyder för mej<3

Nu håller ja på å frysa av mej händerna för att dom är cp, så ja ska försöka sova nu å så får man se va man hittar på imorn.. :)

Kanske man hamnar i vindunken ;)

Det har hänt en hel del både bra å dåligt sen ja skrev här sist..

Jag kan väl säga att jag har både fått en del bra erfarenhet å fått använda mig av en del erfarenhet som man har plockat på sig genom livet..

Jag kan iaf säga att jag har lärt mig en sak å de är things Will never be the same again...

Å man ska aldrig någonsin för nånting här i livet sluta hoppas, hoppet är de sista som lämnar en.. 

Vill man nå nog mycke så får man de förr eller senare hur saker å ting än verkar å ser ut.. 

Å är de menat så blir de tillslut, om int nu så om kanske 10,30år..

(De var en mycket god vän som lärde mig de för många år sen när mitt liv var i botten)

Ibland tror jag att de var just såna tankar som höll mig vid liv då, å här sitter jag än i denna dag fullt levandes å jag ångrar inte för en dag att jag valde att fortsätta mitt liv i den här riktningen :)

Dom här senaste 9månaderna har folk både kommit å gått i mitt liv, men dom som står kvar i mitt liv fortf betyder guld för mig.. (Även nån som valt att promenera ur mitt liv)

Jag vet inte vad jag skulle göra utan er, ni vet vilka ni är.. <3

Jooo jooo joooo vet ni vad, jag har hittat en ny hobby eller fritidssysselsättning eller jaa, kalla de va ni vill.. 

Jag måste än en gång tacka dig gumman Sarah för att du finns i mitt liv.. Du är verkligen mer än allt guld i världen i mitt liv å du har stärkt mig i så mycke å fått mig å förstå så mycke som har snurrat i min skalle utan svar..

Du har funnits där i både bra å dåliga stunder å alltid med en hand på min axel.. 

Nå du skrev som fick mig å gråta av glädje av att ha dig som vän 

En som alltid får mej att åka 8-10år tillbaka i tiden å bara skratta åt allt sjukt å roligt man har varit med om är du Hanna.. 

Du har varit min vän i 18år å ja hoppas att de blir minst 18år till för du å ja tillsammans är bara för bra :)

Älskar dig min underbara vän ❤

Nu ska jag försöka sova å så imorn upp å iväg på miroi.. 

Gonatt 💤✨