Man blir lämnad av den man älskar å av den som sa sej älska en...
Sen gör man allt för den personen, men umgås varenda sekund man kan med den personen,
man kämpar för att få se den personen om bara så en minut så känns det ändå sen helt underbart..
Men sen då, när den personen vänder ryggen till å går sin väg igen.. Va ska man då göra?
För då står man där själv igen, med hoppet om att allt kommer bli bra, känslan av att man e tsm...
Men det har inte förändrats nå... Allt är precis som tidigare, det är slut...
Man sitter själv, dränkt i sina egna tårar å väntar på att dom ska vända tillbaka å säga att allt är bra igen,
men om dom inte gör det..? vad gör man då..??
Man är så fruktansvärt dum som plågar sej själv på det sättet, och jag förstår ärligt och sant inte hur man kan göra så mot sej själv..
Eller klart jag förstår för jag gjorde så mot mej själv flera gånger...
Men ja har som insett nu att dom är inte värd det, och man själv är värd nånting så mykke bättre..
Man ska se sej själv som en prinsessa och en prinsessa behöver en prins..
En prins är inte en som lämnar en för att sedan umgås med en och ge en tillbaka hoppet gång på gång för att sedan vända ryggen till å gå åt ett annat håll å lämna en gråtandes..
En prins är en som stannar hos en, stöttar en i vått å torrt, ställer upp för en när det behövs å även om det inte ens behövs, en som skrattar med en, en som ger en kärlek utan att man behöver tvinga dom till det, en som torkar ens tårar när man är lessen, en som är vaken med en på natten om man har drömt en mardröm och inte kan sova, en som frågar om man vill ha den sista godisen eller sista klunken innan dom dricker upp det själv, en som ställer sej upp från bordet å säger:sitt kvar ja tar disken idag, en som är en trogen, som är ärlig, en som håller sina löften, en som älskar och uppskattar dej för den du är och kommer vara, en som gläds med dej när det gått bra för dej.. M,m.m.m....
Ja skulle kunna räkna upp fler saker, men det viktigaste är att dom aldrig lämnar en bakom sej gråtandes..
Och lämnar dom en gråtandes en gång så får dom fan se till att inte komma tillbaka förens dom har planerat att stanna......
Det är så jag ser på saken, men andra kanske ser det på annat sätt, va vet jag....
Neee det känns faktiskt som att på sista tiden så har även jag börjat inse vissa saker, kanske inte allt som ja borde men ja är på god väg iaf.. :)

Imorn kväll blir det kanske att fara å jobba, känns sjukt bra.. :)
Få se då om man får brorsan med sej eller hur det blir, men förhoppningsvis så får man iaf jobba.. :)

Nee ska fortsätta kolla tv nu, å förhoppningsvis kommer ja kunna sova nå sen, men som det är just nu så är inte sova nått alternativ för mej, trots att ja har stigit upp redan 07.00 imorse...

Gonatt.. Kram*