Jag och söndagar går verkligen inte ihop..
Ja känner mej så jävla ensam på söndagar...
Ja fattar fan inte varför..
Meen d kan vara för att ja vill bara ha den där varma famnen att goosa in mej i å slå på en film å bara mysa...
Varför kan inte den famnen bara komma tillbaka å krama mej så hårt å aldrig mer släppa taget..
Hojja, man får sakna fan hela tiden..
Ikväll oxå så kollade man ut över sjön å d är alldeles vindstilla å blankt där å så blir man så hemskt sugen att fara ut med båten å fiska som man har gjort dom två senaste somrarna typ varje kväll,
meen så frågar man dom här hemma å ingen vill komma med å ja vågar inte fara sj..
Då kryper den där extremt hemska saknaden fram igen å man vill bara trycka ansiktet i kudden å gråta..
Hade allt varit som d ska så hade ja inte behövt fara sj, då hade du kommit med mej...
Men nu gör du inte d nå mer.. :(
Ja tycker inte om d här nå mer, eller jaaa d har ja iofs aldrig gjort, ja har ogillat d från dag ett..
Men på riktigt, snälla människa öppna dej, släpp ut känsloran, ja lovar du vågar...
Ja bits inte, d lovar ja dej...
Ja bet en gång, men aldrig någonsin mer för ja fick fan ont i tänderna av d å d tar fortf ont. :(
Man gör inte om såna där misstag, d törs ja garantera...
Ja gjorde d en gång å den gången lärde ja mej nånting nytt,
å d var att du är en helt underbar människa som man bara vill kasta sej i famnen på å kyssa tills luften tar slut, 
och när luften tar slut så tar man ett nytt andetag och fortsätter...

Meen som sgat var, ja har planerat en sak så vi får då se hur d går med det..
Men känns som att d kanske skulle kunna gå käpprätt åt helvete... :(

Nåja, nu ska ja gå å sova ska upp före faan imorn å jobba...
Gonatt på er alla... Kram*