En gång i tiden så såg ja han som cola i glasflaska..
Men idag så är han bara som spilld sur mjölk...
Allt detta hände över en natt..
Folk kan verkligen sjunka fruktansvärt fort i ens ögon å man kan öppna ögonen för livet igen..
Det känns verkligen som att d lutar mot Pajala på Lördag,
meen bara ja har nån att fara med å bara inte en viss mor blir alldeles för jävla vansinnig
å skriker att ja ska vila...
Ja vet ju att ja måste vila å allt d där, men om ja bara drar iväg ena dan så borde d ju inte skada så mykke..
Meen man får ju se va som händer..
Kommer ju bli fruktansvärt knäpp om ja ska sitta här hela helgen sj. :(
Ja kan ju fan inte sluta leva pga kraschen känns d som...
Men men, ska gå å vara social där uppe nu, vi har ju Ida Lowelia å Rambo på besök.. :)

Kram*